Först har jag en fråga. Alla vet ju att handelsbranchen, eller egentligen alla inom något typ av serviceyrke i USA är sjukt trevliga. Spelar de en roll? Är det en fasad? Eller är de bara ett tvärsnitt av USAs befolkning i sin helhet? Är i princip alla människor här älskvärda? Jag träffar ju inga "civila" människor här, så jag har ingen aning (kan bara referera till Cindy som typ är världens bästa människa. Är hon enligt USA-normen?). Sen - såklart finns det folk med skumma värderingar. Politiskt och annat. Men jag pratat just om det det där glada hejandet och strösslandet av leenden. På Island såg jag en glad människa, och det visade sig vara en norrman. Inte ens de isländska flygvärdinnorna log (vilket i internationella flyglagen borde vara ett felsteg så stort som dråp). Eller asch. Jag sov noll timmar natten till igår, och fyra natten till idag. Jag borde inte ens ha tillåtelse att tänka.
Hur som helst; födelsedagen förflöt förnöjsamt. Pojken valde sina presenter (bla en stor ryggsäck i form av Yoda, sen, såklart, en lampa i form av en slipad kvarts lika stor som handboll. Vikt typ 25 kg. Lämplig att packa ner i väskan och betala $100 i övervikt för).
Nu måste jag försöka sova (allt medan någon badar i poolen utanför och skriker rim och ramsor med Eddie Murphy-röst).
Godnatt, hörs i morrn!
Ibland tror jag att Bobo är mig själv, återfödd i ett pojkbarns kropp. Tror på vetenskap och stenar, ifrågasätter allt annat.
SvaraRaderaMen så slår det mig att då kanske det innebär att jag är död, om jag redan är återfödd i en annans kropp. Och då tänker jag på Sjätte Sinnet. En för jävla bra film.